No matter what you do, you're gonna have to fight someday.
Tiden smyger på. Livet paserar. Samtidigt som det känns som man står och stampar på samma ställe.
Så mycket man vill. Så mycket man önskar. Men hur mycket utav de blir verklighet?
Mår man bättre som människa om man har någon att ta hand om? Någon att bry sig om?
Eller handlar det om att man vill ha någon som bryr sig om en själv?
Hur uppstår riktig lycka? Är det delad lycka?
Hur finner man ro och lugn i själen? När kan man andas ut?