.
Att försöka inte tänka kan vara det svåraste som finns.
Du finns där hela tiden.
Att undra men inte få veta vad som händer eller vad du tänker, det gör mig galen.
Ena stunden känner jag att jag ska skicka ett litet sms och bara fråga hur du mår, för jag vill verkligen veta hur du mår. Men jag avstår varje gång för att visa respekt mot dina ord.
Andra stunden känner jag att jag struntar i det här, det gör för ont.
Det känns som att du redan har kommit fram till ett beslut men nu inte vågar berätta, jag kan känna det.
Det är konstigt hur snabbt ens liv kan förändras på en vecka.
Allt jag vill och önskar är att du mår bra och får det du förtjänar, om det betyder att inte längre vara med mig så är det så.
Men du ska veta att jag vill kämpa vidare.