It's always darkest before the dawn.
Det är 11 dagar kvar till jag ska få se Lostprophets live. LIVE. Jag kan inte förstå det.
Mitt favoritband sen jag gick i 8:an.
Tack vare skivbutiken ute vid Marieberg som tipsade om den gruppen då jag egentligen skulle köpa Good Charlotte-skivan som tyvärr var slut.
TACK skivsäljaren att du hade kunskap om det du sålde! Tänk, jag hade förmodligen inte hittat lostprophets (inte så tidigt iaf) om inte säljaren visste att de hade samma producent på de skivorna. Vart är skiv-butikerna idag? Jag tror det finns 1 - 2 kvar i Örebro, men det är synd att de faller bort mer och mer.
Wake up, its time to make a move.
Jag har gjort ett stort steg.
Sist jag skrev av mig så pratade jag om en dröm som endast kan gå i uppfyllelse om jag gör något åt det.
Jag har gjort något åt det.
Jag ska ut och resa.
I 3 månader.
Själv.
Ni anar inte hur underbart, häftigt, läskigt och bra det känns!
Speciellt när jag har pratat så mycket om det och nu ska det faktiskt ske.
Jag är tusan stolt över mig själv att jag vågar och vill.
Jag ser till att det sker. Jag gör något med mitt liv.
Jag strävar framåt mot det jag drömmer om.
Jag fick även i uppgift förra veckan att skriva ned en lista med saker jag vill förändra.
Det ledde till att jag skrev en kompislista, en sådan man skrev när man var liten (om ni minns?).
En kompislista med poäng på saker som jag uppskattar hos en vän.
Jag skrev även en lista med saker jag gillar.
En lista med saker jag inte gillar.
Jag kom på under skrivandets stund att man borde skriva sådana här listor oftare!
Man lär sig mer om sig själv och man lär sig prioritera bättre.
Jag lärde mig att jag har verkligen tagit lärdom av saker och ting man har upplevt tidigare i sina vänskaper.
Jag värdesätter något helt annat idag än vad jag gjorde för kanske 4 år sedan.
Visst, det handlar väl även om att faktiskt bli vuxen och se världen/livet ur ett större perspektiv och andra ögon då man har lite mer erfarenhet i ryggsäcken.
Åh favoritlåten spelas nu.
Last summer - Lostprophets.
Jag älskade den låten så mycket i högstadiet att jag skrev hela låten på mina byxor (cool som man var på den tiden).
"Always so hard to say goodbye.
This are times we'll miss.
The memories I hope they'll never fade.
I would to stop time to stay with you.
I would stop time to kepp you"
Jag har även fått i uppgift att skriva upp paradoxer med mig själv för att lära känna mig själv bättre.
Tonight I'm gonna bury that horse in the ground.